ärlig,

i ärlighetens namn ( kanske för att det är söndag, kanske för att jag har mascara runt halva ansiktet) hur som, jag var ledsen inatt, så sjukt ledsen, kanske för att jag insåg att jag är sjukt ensam. finaste vänner & familia men ändå ensam. får en klump i bröstet när jag tänker på det. men jag vet vad ni kommer säga.. du äääär inte ensam. och jag vet, men, känslan. och förvirringen. plus den där saken, som ligger som ett åskmoln över mig och släpper ner en skur då och då, jäveljobbigt. jag är kanske fortfarande onykter, kanske. och rösten, är inte sig lik. förkyld kanske vissa kallar det, trasig är mitt ord. just nu vill jag prata med en god vän, dom svarar inte i telefonen, kanske bra för dem, inte för mig. jag är less nu, less på inte få tag i mina stjärnor när jag behöver dem. less på att jag tror att du din skitunge är en stjärna när du uppenbarligen inte är det och inte ens har mage att vara ärlig. illa.